Alex place

… av Kate Morton blev en glad överraskning. En romantisk roman utan kärlek… En bok om att söka sina rötter, om att hitta hem.

Berättelsen tar avstamp på ett skepp på väg till Australien. Året är 1913 och med på båten är en liten flicka. Övergiven och med bara en liten kista med ett par ägodelar som länk till sitt förflutna.

År 2005 dör flickan, som nu är en mycket gammal kvinna. På sin dödsbädd säger hon något om en båt, något om en sagoberätterska. Hennes dotterdotter, Cassandra, hör men förstår inte.  Visst vet hon att mormodern känt sig rotlös – men vem var hon egentligen? Cassandra beslutar sig för att söka sina och mormoderns rötter.

Sökandet för henne till England. Författaren tar oss till London, i slutet av 1800-talet, en lantegendom i Cornwall under 1900-talets början och låter oss följa i mormodern Nells spår, när hon gjorde samma resa 1975 för att försöka hitta sitt ursprung.

Morton skriver bra. Personerna känns äkta, miljöerna bra beskrivna och intrigen håller. Utom på en punkt. Nell har efterlämnat en dagbok över sin resa till England och Cassandra läser den under sin resa – ett sätt att presentera den för läsaren när så är lämpligt. Det funkar skrivtekniskt, men som läsare har jag svårt att tro att inte Cassandra slukade texten så snart hon kom över den. Vad är hon egentligen för människa som kan ta en liten bit i taget – när hon i övrigt är så sugen på att hitta sanningen om sin mormor?

I sinom tid rullas en ohyggligt tragisk berättelse upp. Inget lyckligt slut – men inte heller direkt olyckligt. Bara otäckt realistiskt.

BETYG: 4