Alltför nära ...

Alltför nära


... är Linwood Barclays andra roman. Efter en mycket stark debut var mina förväntningar skyhöga – och kanske var det just därför de inte infriades.


I den här romanen handlar det om att vilja göra gott, men att misslyckas. Om att befinna sig på rätt ställe vid fel tillfälle. Eller tvärt om. Och att allt sällan är som det ser ut att vara.


Derek, 17 år, dröjer sig kvar i grannens hus när de åkt iväg på semester – allt för att ha någonstans att vara ifred med sin tjej. Men familjen kommer oväntat tillbaka och från sitt gömställe hör Derek tre skott avlossas. När han flyr från huset förstår han att hans bäste vän, liksom hans familj, är döda.


Polisen hittar inget motiv till brottet, inget vapen och inga ledtrådar. Och tanken att det kanske inte var rätt familj som blev dödad tränger sig allt mer på hos Derek och hans föräldrar. Men frågan kvarstår; varför?

 

Linwood skriver utmärkt. Berättarjaget, Dereks pappa, lämnar inga skrymslen av sitt inre dolda för läsaren. Inträngande, varmt och ibland omtumlande blir inblicken i en annan människa. Man förstår att livet ibland kan vara en mycket komplicerad historia. Och att allt inte blir alltid som man tänkt sig, vilket kan få förödande konsekvenser. Men den når tyvärr inte riktigt upp till debutromanen – Utan ett ord.

 

Det här är ingen bladvändare, men väl en mycket bra thriller.

 

BETYG: 4-

Utan ett ord …

Utan ett ord


… av Linwood Barclay visade sig vara en riktig bladvändare. Cynthia, 14 år, vaknar en morgon med en redig baksmälla. Spya i papperskorgen och ett dunkelt minne av hur hon släpades hem av en ursinnig far. Hon skäms och beslutar sig för att be om ursäkt. Trött hasar hon sig upp och finner huset tomt. Föräldrar och bror är borta – och de kommer inte heller tillbaka. Tjugofem år senare deltar Cynthia i ett teve-program om ouppklarade brott och några veckor senare börjar konstiga saker hända.


Det är här Linwoods debutroman, men han skriver skickligt och beräknande. Perspektivet är Cynthias makes och nästan varje kapitel avslutas med en clifhanger. Är det möjligt att familjen lever någon annanstans? Eller är det Cynthia som mördat dem och förträngt allt sedan? Man måste läsa vidare för att få veta.


Och är det möjligt att bara försvinna fullständigt och hålla sig borta i tjugofem år. Eller att mörda en hel familj utan att lämna några som helst spår efter sig? Linwood lyckas knyta ihop alla trådarna till sist – utan att det ens känns krystat. Människor kan vara så olika, och där finns så många olika bevekelsegrunder för olika handlingar.


En bok jag kan rekommendera.

 

BETYG: 4+

Mörkermannen …

Mörkermannen



… av Unni Lindell handlar om mordet på en kvinna som tycks sakna alla band till anhöriga eller vänner. Hennes enda vän är en mycket gammal kvinna på ett äldreboende i närheten och det är också hon som identifierar henne på bårhuset. Vem kunde hata henne så, hon som saknar bekantskapskrets och arbetskamrater?


Polisens spår leder till fastighetens vaktmästare och hans två barndomsvänner. Det är sommar och alla tre bor de på den ene vännens camping. För trettiofem år sedan våldtogs och dödades en ung kvinna här och just den här sommaren känner sig en av de unga gästarbetarna vid campingen iakttagen i sitt rum – genom ventilationsgallret i taket.


Utredningen av mordet spretar och polisen har svårt att få grepp om vem den mördade kvinnan egentligen var. Samtidigt har de svårt att hålla sams sinsemellan.


Lindell skriver i korta avskalade meningar som gör texten extremt lättläst – på gränsen till avhuggen. Men historien är spännande och hon tecknar starka porträtt – på gränsen till icke trovärdiga. Dessutom spelar hon starkt på våra fördomar, för att i sista kapitlet ställa allt på kant. Jag lade ifrån mig boken med några viktiga frågor i huvudet. Bland annat undrade jag var jag själv egentligen tyckte. Sånt gillar jag!


Dock – lite överdrivet och i vissa stycken inte helt trovärdiga porträtt drar ner helhetsintrycket något.

 


BETYG: 3+