Gösta Berlings saga …
… av Selma Lagerlöf gavs ut första gången för 110 år sedan – 1891 – och trots alla åren på nacken så tål den att läsas igen. Och recenseras.
Selma var den första kvinnan som fick nobelpriset, liksom den första kvinnliga medlemmen i Svenska Akademien. Och säga vad man vill om Selma – men skriva, det kunde hon!
Redan första meningen i Gösta Berlings saga är legendarisk, och griper tag. Eller vad sägs om:
”Äntligen stod prästen i predikstolen.” Och till råga på allt lyckas hon starta varje efterföljande kapitel på ett lysande sätt.
Prästen i den inledande meningen är den försupne Gösta Berling. Efter en tid som vägstrykare, sedan han blivit av med sin tjänst inom kyrkan, tas han under majorskans beskyddande vingar och flyttar in i kavaljersflygeln på Ekeby. Livet är lyckligt och glatt för kavaljererna, men en olycksalig julnatt förändras mycket.
I berättelse efter berättelse får vi följa kavaljererna och de som bor runt sjön Loven. Ett helt år ska förflyta under kavaljerernas styre av Ekeby, ett år som de lovat djävulen själv att inte utföra ett enda dagsverke.
Skrönor och magi, vidskepelser som vi säger nu förtiden, blir till levande sanningar och man tycker sig sitta framför lägerelden och lyssnar på Selmas underbara berättarröst.
Och viss vill man veta!
Kommer majorskan tillbaka till sin gård, och hur kommer det att gå för Gösta?
Som sagt; boken är inte nyutgiven, men ack så bra den håller än! Selma berättar hela tiden med nya infallsvinklar, hojtar till och gör krumsprång för att fånga läsaren, griper tag och för en vidare i de värmländska skogarna. Man känner sig nästan trolltagen!
Det är här riktig bra!
BETYG: 5
