Snöflinga
En snöflinga singlade mot marken
Den landade så mjukt i min hand
Jag lät den vila där i vanten
Yr och trött av sin virvlande färd
Så blickade jag upp emot himlen
Den var svartgrå och hissnade kall
Om din hemvist varit långt däruppe
Jag förstod, du ville inte stanna kvar
Men vad såg du på din flykt emot marken
Var du rädd eller svindlande glad
Vad trodde du dig möta här nere
Vilka drömmar fanns förfrusna i din själ
Du glittrade emot mig i vanten
Trodde livet var outsinligt långt
Men så andades jag nära, så nära
Såg dig smälta och fly in i vantens garn
© Skrivarkatten Alex