En sömnig blogg…
... eller en bank av boktyckande…
Kanske båda, eftersom det är ett tag sedan jag recenserade. Men kolla gärna igenom listan innan du köper boken. Kanske tycker vi precis lika, kanske hittar du något läsvärt bland de böcker jag presenterat, kanske slipper du gå på ett riktigt stolpskott…
Ett år går fort, kan jag konstatera när jag inser att det är ett helt år sedan jag skrev den här höstdikten…
Minnet
Nu faller löven ner och allt blir grått
Jag saknar sommaren som nu har gått
Sin väg med alla minnen som vi fått
Jag känner att jag längtar
Nu sveper höstens vind genom mitt hår
Jag känner kinden fuktas av en tår
Vid minnet som är öppet som ett sår
Jag tänker att jag saknar
Ser på mig själv, där utanför
Tänker att saknaden förstör
Ett minne som mig dröjande förgör
Och ändå vill jag minnas
Nu ryter stormen vresigt i vår vik
Fast sorgen i mitt hjärta är sig lik
Men minnet av den tiden gör mig rik
Jag vet att jag ska vänta
