Jag är Wanted…
... säger David Larsson och berättar sedan att detta bara är hans alias. Och kanske lugnast så.
Halva sitt liv har han ägnat åt brottslighet, nu har han slutat. I boken befinner han sig på flykt undan rättvisan, liksom från forna ”vänner” från den undre världen. Och boken är berättelsen om hans brokiga liv.
Jag måste erkänna: Jag har inte läst hela. Genren tilltalar mig helt enkelt inte. Men kapitlen om människan David, som ju heter något annat, läste jag med behållning. Och frågade mig: varför?
Men boken ger mig inga svar. Bara nya frågor. Davids livsväg från sextonårs ålder har gått lite "på sidan av", han har hunnit med mycket, och missat mer. Bitvis skymtar man frågan: varför blev det så här? Men någonstans känner jag också fartvinden i håret, fascinationen i att leva på det här sättet.
Och jag undrar ibland vart författaren egentligen vill komma. Varför jag läser…
David Larsson behärskar sin penna och har en egen stil. Han är en bra berättare med ett eget språk. Ibland utelämnar han småord och skapar nya uttryck.. Vi är vana med uttryck som ”hänga läpp” men här kan man också läsa ”sitta balkong” och ”hänga räcke”, bland annat.
Som sagt, genren tilltalar mig inte och därför blir min bedömning troligtvis orättvis. Men sammanfattningsvis måste jag änså säga att boken är väl skriven, och för den som gillar den här typen av litteratur är den säkert väl värd att läsa.
BETYG: 3
