[Geim]…
… av Anders de la Motte är en ovanligt stark debutbok, med nytänk i intrigen och ovanligt tydliga huvudpersoner. Den vi först får möta är Henke, en vinddriven trettioåring utan andra mål i livet än att få dagen att gå. När han hittar en mobiltelefon på ett säte i tunnelbanetåget, när han via telefonen bjuds in till ett livespel, börjar det äntligen hända något i hans dödstrista liv. Snart befinner han sig på topp i spellistan, hans uppdrag blir allt våghalsigare och helt plötsligt är han någon. Han är bäst! Och livet leker. Ända tills hans uppdrag i spelet korsas med hans systers vägar i livet.
Rebecka är polis, men man anar tidigt att de båda syskonen haft en kämpig barndom som svetsat samman dem och att de också delar en mörk hemlighet. Rebecka känner sig stå i skuld till Henke för något, och man förstår rätt snart att det har med de små lappar med skrift i tusch som hon får.
Medan Henke flyter runt jobbar Rebecka med beskydd, och hon gör det bra. Och en dag hamnar hon i livespelet – men inte som spelare…
Det här är bra! Det är nytt, känns fräscht och annorlunda. Intrigen är snirklig och man undrar hela tiden vad som är spel eller veklighet – eller rättare sagt; vem kan man lita på?
Historien växer fram från de två syskonens perspektiv, och det råder verkligen inget tvivel om vems horisont man blickar ut ifrån. Berättarrösterna är fantastiska – jag har aldrig fått en så bra känsla för personerna som i den här boken. Mitt i prick!
Och till detta en ovanlig intrig. Till och med slutet är överraskande! Inte illa, de la Motte.
En riktig bladvändare, utan att vara olidligt spännande. Lättläst, rolig och engagerande.
Rekommenderas för den som känner för något nytt!
BETYG:5
