Mörkermannen …
… av Unni Lindell handlar om mordet på en kvinna som tycks sakna alla band till anhöriga eller vänner. Hennes enda vän är en mycket gammal kvinna på ett äldreboende i närheten och det är också hon som identifierar henne på bårhuset. Vem kunde hata henne så, hon som saknar bekantskapskrets och arbetskamrater?
Polisens spår leder till fastighetens vaktmästare och hans två barndomsvänner. Det är sommar och alla tre bor de på den ene vännens camping. För trettiofem år sedan våldtogs och dödades en ung kvinna här och just den här sommaren känner sig en av de unga gästarbetarna vid campingen iakttagen i sitt rum – genom ventilationsgallret i taket.
Utredningen av mordet spretar och polisen har svårt att få grepp om vem den mördade kvinnan egentligen var. Samtidigt har de svårt att hålla sams sinsemellan.
Lindell skriver i korta avskalade meningar som gör texten extremt lättläst – på gränsen till avhuggen. Men historien är spännande och hon tecknar starka porträtt – på gränsen till icke trovärdiga. Dessutom spelar hon starkt på våra fördomar, för att i sista kapitlet ställa allt på kant. Jag lade ifrån mig boken med några viktiga frågor i huvudet. Bland annat undrade jag var jag själv egentligen tyckte. Sånt gillar jag!
Dock – lite överdrivet och i vissa stycken inte helt trovärdiga porträtt drar ner helhetsintrycket något.
BETYG: 3+
