Vinteräpplen …
… av Josefine Sundström är berättelsen om tre kvinnor, tre generationer, på den lilla ön Kaskö i Österbotten.
Först får vi möta Tova. Det är sent sjuttiotal och hon är på flykt undan sin man. Många års förnedring och misshandel ska äntligen få ett slut. Till sin hjälp har hon sin barndomsvän Marianne och i hälarna Timo, den ursinnige maken. Först i slutet av boken får vi veta om hon lyckas komma undan.
Vi får också möta Tovas mamma Mari och mormor Susanna. Alla tre har de något gemensamt, men Tova är den som bestämt sig för att bryta mönstret. Som vill ha ett värdigt liv.
Odugliga män, förnedrande män, har kantat deras liv och Tova önskar så att hon ska få det bättre. När hon träffar Timo, en lite äldre man med egen firma, tror hon att hon hittat den rätte…
Titeln "Vinteräpplen" får sin förklaring i en vacker liknelse;
"Viss kärlek är som vinteräpplen, mognar sent och håller länge", skriver Tova till sin mamma angående sin nya kärlek, sitt nya liv.
Boken blev en glad överraskning. Fördomen att "bara man är känd får man sin bok utgiven", kom åter på skam. Josefine har en historia att berätta – och hon gör det bra.
Möjligen känner jag mig frågande till Susannas kallsinnighet mot Marie. För mig känns den oerhört främmande, men det är utifrån mina referensramar.
Texten berör, de tre kvinnorna engagerar. Liksom deras livsöden. En bok jag rekommenderar.
BETYG: 4
