I grunden utan skuld…
… är Viveca Stens tredje bok om Nora , Sandhamn och kriminalinspektör Thomas Andreasson.
Den här gången presenterar hon tre parallellhandlingar: utredningen av mordet på en ung kvinna, Noras problem i äktenskapet och en historisk tillbakablick till en smått galen far som nära nog plågar livet ur sin son. Man förstår att människorna från 1900-talets början på något sätt kommer att länkas till nuet, på bästa Läckbergmanér, men när förklaringen kommer känns den ändå en aning krystad.
Boken är mer en tredje glimt ur Noras liv än en kriminalroman. Eller berättelsen om ett fruktansvärt människoöde. Och för den som gillar miljöer känns beskrivningen av Sandhamn allt för platt. Dessutom allt för kallt, något som författaren påpekar i sitt tack i slutet av boken.
Det här är ingen bok jag rekommenderar. Författaren använder ofta för många ord, förklarar det självklara och för på så sätt tankarna till en veckotidningsroman. Då och då gör hon också en del trovärdighetsmissar. Som när barnen leker kurragömma i ganska djup snö, om den som letar helt tappat bort det andra för en kort stund. Som norrlänning är det ofattbart – vart tog spåren vägen?
"Ostyriga lockar" blandas med en del andra klyschor, men å andra sidan löper det hela ganska bra och med sina korta kapitel är boken mycket lättläst. Sammantaget blir boken dock lite tråkig och förutsägbar. Inga överraskningar och mycket lite spänning. Även de delar som kunde varit spännande blir lite platta och bokens slutliga cliffhanger lyckas också lämna mig oberörd.
Lättläst verklighetsflykt. För den som följt Nora i de två tidigare böckerna kan det vara trevligt att läsa fortsättningen. Men för den som söker en knepig kriminalhistoria finns annat jag hellre rekommenderar.
BETYG: 2
